Hon ringde nyss o väckte mig. Pratade på som vanligt. Sen tryckte hon av o ringde upp, hon hade inte tid o prata. Nicklas ringde o sa att läkaren hade varit där inne. Hon hade inte hunnit in igår. Men hon skulle berätta att hon såg jättefina bilder. Asså denna sten som just släppte från hals o bröst de va otroligt skönt. Man ska aldrig säga aldrig men de känns lite som att hade de varit metastaser hade de synts nu, de känns som cytostatikan gör sitt jobb. De placerade Ester i den gruppen de gjorde bara för hon hade några omogna celler i tumören. Hennes tumör va ju ganska liten från början o då tänker man oxå lite att hon får en stark dos av cytostatika o intensiv så fan gör inte de sitt jobb så vet ja inte. Men de verka den ju göra. Man ska aldrig ropa hej, vill bara ha vecka 27 o att allt flyter på bra fram till dess. <3 Min älskade goa, envisa, starka tåliga unge kommer klara detta. Hon måste<3 En annan sak de går inte kommentera min blogg. Har ingen aning om hur man gör för att få de o funka igen. O detta ska ja leva på i helgen. Nu kan man slappna av o njuta av egentid imon med hjärta<3