Steg upp halv sex, in o duschade o fixade mig. Julia kom o hämtade mig vid halv sju sen åkte vi till Malmö. Har väntat på spå tid i 8 månader. O nu va de dax. Var hos henne förra året i januari med. O mest denna gången va ja där för min ångest o varför ja inte släpper pappa riktigt. Orkar inte ha sån dödsångest. Jag känns fastbunden på nåt sätt, eh de går inte förklara. Men tycker hon e grymt bra. Förstår liksom inte. Namn o allt klaffade o hon började prata om Ester direkt. Lustiga e att ja känner mig nu tom i kroppen. Jag e hemma igen, kom såklart hem till ett bombnedslag. Men men. Ska ut o gå strax för palla inte glo på detta känns de som.