Legat i sängen sen halv tolv, vänt o vridit mig. Försöker men kan inte sova. Ångesten e tillbaka. Känns som när ja stänger ögonen gör ja de för sista gången. O då i samma ögonblick tänker ja alltid på pappa. De e så läskigt. Men men de e så livet ska va för en annan. Tyckte ändå för nårra veckor sen att de började vända. Ångesten la sig mer o mer o ja började må bra. O sen kom detta o då kom de tillbaka. Men fattar inte varför ja fortfarande har dödsångest. Allt e så märkligt. Visst att ja tror de e efter pappa men de e ändå snart två år sen han dog, varför vill de inte försvinna. O nu lär de väl inte försvinna på ett bra tag, ångesten har ja lärt mig hantera men dödsångesten e hemsk. Nu har ja varvat Facebook, kollat runt lite, fick ta piller o tror de börjar lugna sig. Hoppas på någon timmes sömn iallafall. Klockan ringer ju snart. Måste upp med lilla Agnes. <3