Älskling va o fiskade vi sov som vanligt till tolv. Nu e de dax att börja ändra rutinerna, Agnes börja i skolan nästa vecka igen ju. Idag har vi hjälp Nicklas att packa o såklart har vi myst, ända tills han åkte. Tänka sig borta i tio dagar, både ja o Nicklas grät, vi kramade varann länge. För min del inte ha min hälft vid min sida när de gäller sjukhusbesök o stöttning i allmänhet, trösta o kramar när man har sin dödsångest, hjälpa till i hemmet när man inte pallar. För hans del åka så långt bort o va från barnen, för de e ju inte som förr, att han ska va borta från sjukhusbesöken o hans ångest han har som ja inte kan stötta. Han har iallafall åkt. Ebba o Josse kom ner på en fika, eter det åkte ja o Ester till affären för imon får vi goa frukostgäster. Nu ikväll har ja plockat undan lite o fixat allmänhet. För vissa folk tror ju inte man kan göra sånt. Pratade me min vän Johanna idag, måste bara skriva de för de e så jävla skrettretande, Hon o hennes mamma hade fikat på ritz o hört såklart folk pratat om mig. Denna personen trodde inte ja tog Esters sjukdom på allvar o att ja inte brydde mig, att allt va som vnligt. Hennes mamma gav en skön kommentar till denna människa att ska hon lägga sig o vänta på döden då :-) tyckte de va en skön kommentar o precis som man skulle gjort de. Nej sånt folk finns de överallt men den läser ju tydligen min blogg eller min facebokk. O de e ju bra för den e ju nyfiken :-) O antagligen avundsjuk. O ofta jag hade orkat skriva varje dag om mitt psyke, min panik o dödsångest, hur Agnes mår o hur de e med Ester för varje timme. Ni fattar väl att innerst inne mår hela vår familj piss, ångsten e där alltid, att tanken om att Ester inte klarar sig finns där varje jävla dag. Men de går liksom inte tänka så man måste tänka ett steg till... Man måste klara av vardagen, man måste ha mat, fast de e svårt o äta, man måste ha pengar, fast de går emot att jobba o fixa alla papper hit o dit. De e liksom inte som vanligt o det kommer de inte va på länge. Esters behandlingstid e minst 24 veckor o hon kommer gå på kontroller minst fem år efter hennes "friskförklarande" (om man ens kommer dit) Men man måste tänka steget längre. Man får ta en dag i sänder.Sakta men säkert så går de frammåt. Där fick ja kräka ut mig lite. Älskar mina vänner, släkt o familj. O bekanta med :-) O alla goa medmänniskor, men resten som tya o orka snacka de skiter ja blanka fan i. Ha de gott alla ni där ute <3